Moskva

På väg ut från Kreml. På Moskvafloden.

Den transmongoliska resan

Den 10:e juli 2011 startade jag, Anita, Ulrika och Eva en omväxlande resa. Man kan säga att det var fem resor i en faktiskt. Jag tog min lilla Aygo tidigt på söndag morgon från Karlstad och tuffade till Alfas långtidsparkering vid Arlanda, där jag sammanstrålade med de andra damerna, varav jag då bara kände Anita. Vi flög med SAS till Moskva och där tog Iventus reseledare Slava emot oss med ett förtroendeingivande leende. Han var ukrainare och talade fin svenska, vilket var bra, för han var den som skulle följa oss på den 17 dagar långa trippen med slutmål Beijing.

I Moskva bodde vi på ett fint hotell, som hette Vega. Det var varmt, varmt och luftkonditioneringen hade tyvärr nyss gått sönder på rummen. Men vilken härlig buffé de bjöd på! Vi fann otippat en lite servering där man kunde sitta ute och smaka på en rysk öl.

Nästa dag kände vi på sta´n , jag gillade den! En härlig lokalguide, Helena, visade oss runt vid Röda Torget, Kreml, Livrustkammaren, Tretiakov konstmuseúm (underbart!), och vi fick oss också en riktig rundresa i båt på Moskva-floden. På kvällen begav vi oss ut själva i den fascinerande tunnelbanan, en station hade varit med på världsutställningen i USA hur det nu gick till...

lite trött

Efter fyra veckor på nya jobbet känner jag mig nu lite utmattad och även av att tänka på vad jag behöver ha med mig ut på landet, dit jag skall åka med katterna i morgon. Den där solen på väderkartan ser lovande ut; vi blir som små tussilago som kisar upp mot den. Undrar hur min lille raskatt (som är avlad till att vara innekatt) kommer att forma tillvaron därute. Det är så spännande att studera dessa kattdjurs beteende. De gör sig inte till, de gör det de ska. Tyvärr ingår i deras förpliktigande åtaganden bland annat att peta på huggormar och plocka fågelungar ur jasminbusken. Det ingår i gosingpaketet.

Vad sa hon i morse Heberlein under programpunkten Tankar för dagen? Att man absolut inte ska leva i sitt paradis och glömma dem som tvingas hållas i helvetet. Nej, inte glömma, men om man förminskar sin egen välmåga blir världens summerade välmåga ännu mindre. Hjälpa till - bli Världsförälder, SOS barnby-fadder, stödja Djurhemmet, jo det är bra....

Säsongens första utesittarkväll i kvällssolen vid Bishop´s, vilket fint tidsfördriv! Och en varm stund på Båten med en till öl efteråt. Nu är jag hemma hos mina kissemissar och med fullmånen som tittar in på mig genom fönstret. Jag tycker att jag har det så oförtjänt bra! Jag vill att alla ska ha det så här bra! Jag orkar knappt tänka på all svält, misshandel, djurplågeri som äger rum i denna sekund. Jag vilar från det. Det blir ju inte bättre för att jag grämer mig över det. Man får göra så gott man kan i det sammanhang som finns, eller hur ? ELLER HUR?